Stempelmotorer

Stempelmotorer är en typ av förbränningsmotor där förbränningsenergin utvecklas i en cylinder och omvandlas till mekaniskt arbete genom att en kolv rör sig i cylindern och driver en vevaxel.

De två vanligaste konstruktionsvarianterna är fyrtaktsmotorer och tvåtaktsmotorer. Fyrtaktscykeln genomförs i fyra slag: insug, kompression, arbete och avgas. Tvåtaktsmotorer genomför cykeln i två slag, vilket ger hög effekt per vikt men ofta högre bränsleförbrukning och utsläpp.

Drivmedel är vanligen bensin eller diesel. Bensinmotorer använder bensin i tändkammor som följer Otto-cykeln, medan dieselmotorer bygger på kompressionständning och följer Diesel-cykeln. Många moderna stempelmotorer har direkt insprutning och turboförstärkning.

Grundläggande komponenter är cylinderblock, kolvar och vevaxel samt överdel (topplock) med ventiler eller insug och avgas, kamaxel, tändsystem och bränslesystem samt luftintag och avgassystem.

Historiskt utvecklades den moderna stempelmotorn under 1800-talet av Nikolaus Otto och Rudolf Diesel, som lade grunden för bensin- respektive dieselmotorer.

Miljöaspekter och effektivitet driver teknikutveckling inom stempelmotorer, där lösningar som direktinsprutning, turboladdning, variabel ventiltidning och start/stopp-system används för att minska utsläpp och öka bränsleeffektivitet. Trots ökningen av eldrivna alternativ väntas stempelmotorer spela en fortsatt stor roll i fordon och industri.