Stabilitetsförstärkande

Stabilitetsförstärkande är ett svenskt uttryck som beskriver åtgärder, processer eller ämnen som ökar ett systems stabilitet genom att minska dess sårbarhet för störningar eller bristande jämvikt. Begreppet används inom flera fält och kan syfta på både fysiska konstruktioner och sociala eller ekonomiska system.

Inom teknik och mekanik avser stabilitetsförstärkande åtgärder oftast metoder för att dämpa vibrationer eller för att förbättra kontrollen av rörelser. Exempel är dämpare, mass- eller basisoleringssystem samt regler- och styrsystem som är robust utformade med negativ återkoppling.

I material- och kemisk industri används stabilisatorer för att fördröja nedbrytning av material. Exempel är antioxidanter eller UV-stabilisatorer i polymerer samt stabilisatorer i livsmedels- och kosmetikaprodukter.

I ekonomi och samhällsplanering syftar stabilitetsförstärkande åtgärder till att dämpa konjunktursvängningar och stabilisera finansmarknader eller politiska institutioner, exempelvis automatiska stabilisatorer i skattesystemet eller målbaserad penningpolitik och regleringar beroende på kontext.

Utmaningar med stabilitetsförstärkande åtgärder inkluderar kostnader, effekternas långsiktighet och risken för att överstabilisering hämmar innovation eller adaptiv förmåga. Bedömningar av effekt kräver ofta systemiska analyser och fältdata.