Spridningar

Spridningar beskriver hur mycket värden i en uppsättning data skiljer sig åt. De anger hur bred distributionen är kring ett centralmått, till exempel medelvärdet eller medianen, och därigenom vilken osäkerhet som finns i data.

Vanliga mått på spridning är spannet (spannet mellan högsta och lägsta värde), varians och standardavvikelse. Spannet är enkelt men känsligt för extrema värden. Variansen beskriver genomsnittet av de kvadrerade avvikelserna från medelvärdet, och standardavvikelsen är roten ur variansen och har samma enhet som data. Kvartilavståndet, eller IQR (interkvartilavstånd), är skillnaden mellan övre och nedre kvartil och är robust mot outliers.

Andra mått inkluderar medianabsoluta avvikelser (MAD) och, vid behov, spridningen inom olika percentiler. Olika mått mäter olika aspekter av spridning, och valet beror på data och analysens syfte. Robusthet är viktigt: vissa mått som varians och standardavvikelse påverkas starkt av extremvärden, medan IQR och MAD behåller större stabilitet.

Spridning visualiseras ofta genom histogram, låddiagram (boxplot) och, vid större dataset, violinplot. Sådana bilder kompletterar centralmåttet och ger insikt i dataform, snedhet (skewness) och extremvärden.

Användningsområden för spridning omfattar jämförelse av grupper, riskbedömningar, kvalitetskontroll och byggande av statistiska modeller. I svenska sammanhang används spridning som en grundläggande beskrivning av hur data varierar inom populationer eller prover och hur mycket osäkerhet som finns i slutsatser.