Solcellsglas

Solcellsglas är det yttre skyddsglaset i en solcellsmodule. Det består vanligtvis av lågjärnigt floatglas som antingen är härdat eller laminerat och fungerar som det mekaniska skyddet för de inbäddade solcellerna samtidigt som det släpper igenom solljus. Glaset måste tåla väderpåverkan, mekanisk belastning och långvarig exponering för UV-ljus, samtidigt som det bibehåller hög ljustransmission.

Egenskaper och beläggningar: moderna solcellsglas har hög ljustransmission, ofta över 90 procent, och många moduler är utrustade med antireflexbeläggningar för att minska reflektioner och öka effektuttaget. Vissa glasytor är även hydrophoba eller självrengörande för att förbättra hur solcellerna fungerar under varierande väderförhållanden. Tjockleken på frontglaset är vanligtvis omkring 2,8–3,2 millimeter i kommersiella moduler; särskilda tillämpningar kan använda andra mått.

Användning och konstruktion: solcellsglaset utgör ofta den främre delen i en modul som laminieras med encapsulantmaterial (t.ex. EVA) och bakskydd. I byggnadsintegrerad PV (BIPV) krävs ibland särskilda ytsnitt och estetiska anpassningar. I glas- till glas-konfigurationer används både fram- och bakglas av liknande typ.

Återvinning och miljö: glas utgör en stor del av modulvikten och är i många fall återvinningsbart. Återvinningsprocesser avser separering av glas från lamineringsmaterial och kisel för vidare behandling och återanvändning.