Smörjbarhet

Smörjbarhet är ett mått på hur väl en yta kan smörjas av ett smörjmedel under kontakt med en annan yta. Den beskriver förmågan att bilda och upprätthålla en kontinuerlig smörjfilm mellan ytor och därmed minska friktion och slitage. Smörjbarhet gäller både vätskebaserade och fasta smörjmedel samt hur de beter sig under drift, med hänsyn till temperatur, tryck och rörelse.

Smörjbarhet innefattar olika smörjlägen. Vid hydrodynamisk smörjning separeras ytorna av en vätskefilm; vid gränsfriktion dominerar ytors egenskaper och kemiska interaktioner mellan yta och smörjmedel. Additiv kan bilda eller förstärka en gränsfilm och därmed förbättra smörjbarheten när filmerna blir mycket tunna.

Faktorer som påverkar inkluderar ytfinish och ytstruktur, materialval, temperatur, tryck och hastighet samt förekomst av föroreningar. Smörjmedlets viskositet, flyktighet och additivpaket avgör hur lätt filmen bildas och hålls kvar. God våtning förbättrar spridning och filmadhesion.

Mätning sker vanligtvis med tribologiska tester som bedömer friktion, slitage och filmsstabilitet under givna belastningar och temperaturer. Specifika tester används för olika medier, till exempel HFRR för bränslelubricity och övriga tribometrar för vätskebaserade och fasta smörjmedel.

Användningsområden inkluderar bil- och fordonsmotorer, hydraulik och transmissionssystem, metallbearbetning och andra maskiner med glidkontakt. Hög smörjbarhet ger lägre energiförbrukning, mindre värme och längre livslängd för komponenter.

Förbättring av smörjbarhet uppnås genom rätt val av smörjmedel, lämplig viskositet och additivpaket, optimerad ytfinish och kontaktgeometri samt ytförbehandlingar eller texturering som ökar våtning och filmstabilitet.