Smågnagare

Smågnagare är en informell beteckning på små gnagare inom ordningen Rodentia. Begreppet används ofta i både vetenskapliga och praktiska sammanhang för att beskriva arter med liten kroppsstorlek som finns i naturen eller hålls som husdjur. Exempel på vanliga smågnagare är möss (till exempel husmus, Mus musculus), råttor (till exempel brun råtta, Rattus norvegicus, och svart råtta, Rattus rattus), sorkar samt små gnagare som hamstrar, gerbiler, chinchillor och degus.

Kroppsliga kännetecken inkluderar gnagande tänder som växer kontinuerligt i både över- och underkäke. De är anpassade till att bita och skära föda samt att gnaga igenom olika material. Smågnagare har ofta ett så kallat diettänkande som varierar mellan arter och livsmiljö; många är frö- och växtbaserade, medan andra kan vara opportunistiska omnivorer. Deras livsstil varierar från aktiva dag- till nattaktiva arter, och de exploaterar ofta livsmiljöer där föda och skydd finns tillgängligt.

Reproduktion och ekologi präglas av snabb populationstillväxt hos många arter, särskilt i gynnsamma förhållanden. Smågnagare kan sprida sjukdomar och orsaka ekonomiska förluster genom skadedjursverksamhet i jordbruk, livsmedelslager och byggnader. De har även betydelse som bytesdjur i många ekosystem och fungerar som föda åt flera rovdjur.

Människans hantering av smågnagare omfattar förebyggande åtgärder som god hygien, förebyggande tätningar och fällor eller godkända bekämpningsmetoder. Som husdjur är vissa arter populära bland ägare, bland andra hamstrar, gerbiler och chinchillor, vilka kräver speciell omsorg och rätt miljö.