Smärtor

Smärtor är en subjektiv upplevelse som ofta uppkommer som svar på vävnadsskada eller hot om skada och fungerar som en varningssignal i kroppen. Inom vården används termen för att beskriva både upplevelsen i sig och dess konsekvenser för funktion och livskvalitet.

Smärta klassificeras ofta efter varaktighet och mekanism. Akut smärta uppstår i samband med vävnadsskada och varar vanligtvis dagar till veckor. Kronisk smärta varar längre än tre till sex månader och kan kvarstå trots behandling av bakomliggande orsaker. Mekaniskt kan smärta vara nociceptiv (från vävnadsskada eller inflammation), neuropatisk (från nervskada eller störning) eller centralt sensitisering, vilket innebär förändrad smärtbearbetning i centrala nervsystemet. Smärtan kan vara lokal eller spridd, och visceral smärta upplevs ofta annorlunda än somatisk smärta.

Bedömningen av smärta bygger på patientens självrapportering och hur smärtan påverkar funktion och livskvalitet. Vanliga verktyg är numerisk skala (NRS) eller Visuell Analog Skala (VAS) för intensitet, medan multivariata instrument som McGill Pain Questionnaire används för beskrivning och kvalitativ bedömning. Vidare utredning letar efter bakomliggande orsaker och prognostiska faktorer.

Behandlingen är vanligtvis multimodal och skräddarsydd. Den kan omfatta läkemedel som paracetamol, NSAID och i vissa fall opioider; eller adjuvanta läkemedel som antidepressiva eller antiepileptika vid neuropatisk smärta. Icke-farmakologiska åtgärder som fysioterapi, kognitiv beteendeterapi, avslappningstekniker och fysisk aktivitet är centrala. Vid behov används invasiva metoder; psykologiskt stöd och livsstilsförändringar är också viktiga. Målet är smärtlindring, bättre funktion och livskvalitet, med kontinuerlig uppföljning och anpassning.

Smärtor är ett komplext fenomen som påverkar både individer och samhälle. En ökad förståelse för mekanismerna och en helhetssyn på behandling är central för att förbättra vårdresultat och patienters vardag.