Slutbearbetning

Slutbearbetning är den sista uppsättningen av bearbetningsoperationer som utförs på ett arbetsstycke efter den största formen eller dimensioneringen, för att uppnå exakt geometri, släta ytor och önskade funktionella egenskaper. Den används inom många branscher som mekanik, fordonsindustrin, flyg och plast- samt träbearbetning.

Vanliga mål med slutbearbetning är att minska ytråhet och avvikelser i dimensioner, ta bort kantiga kanter och catchånger av burr, förbättra korrosions- och slitstyrka samt uppnå estetiska krav. Processer kan vara mekaniska, kemiska eller en kombination av båda.

Mekanisk slutbearbetning inkluderar avgradning (avfasning och borttagning av burr), slipning och polering av ytan, samt lapping och honing för precisionsytor, särskilt vid cylindriska eller plana referensytor. Dessa metoder kan tillämpas i följd eller i ett koppel beroende på material och krav.

Ytbehandlingar som ingår i slutbearbetningen kan vara beläggningar (till exempel målning, pulverlättbeläggning), galvanisering, anodisering och kemisk ytbehandling för att förbättra slitstyrka, korrosionsskydd eller friktionsegenskaper. I vissa falls utförs även finish av interna ytor genom hål- eller cylindriska operationer som honing eller lapping.

Kvalitet och dokumentation är centrala, ofta med mätning av ytråhet (Ra) och överensstämmelse med toleranser. Val av slutbearbetningsmetoder beror på material, geometri, krav på ytkvalitet och kostnad. Vanliga tillämpningar finns i mekaniska komponenter, verktyg, motorer och strukturella delar där ytkvalitet och dimensionell noggrannhet påverkar funktion och livslängd.