Skorpeformationer

Skorpeformationer är de geologiska enheter och processer som utgör jordens yttre skal. Skorpan delas vanligtvis in i oceanisk skorpa och kontinentalskorpa, vilka skiljer sig i sammansättning, tjocklek och geologisk historia men tillsammans utgör litosfären över manteln.

Bildningen av skorpen började tidigt i jordens historia genom manteländringar och magmatiska processer. Sedan dess har plattektonik varit central. Oceanisk skorpa bildas främst vid mid-oceanryggar när uppstigande mantel smälter och bildar basalt; kontinental skorpa byggs upp genom ackretion av felsiska bergarter och magmatiska bidrag vid kontinentalgränser.

Kontinental skorpa är generellt tjockare (vanligen 30–70 km) och lättare än oceanisk skorpa, som är tunnare (ca 5–10 km) och tätare. Den senare domineras av mafiska bergarter som basalt. Skorpeformationer regleras av isostasi, subduktion, kontinental kollision och bergskedjebildning, och påverkar hur jordens kontinenter och havsbottner placerats under geologisk tid.

Viktiga geologiska enheter är kratoner (sköldar) och plattformar, samt bergskedjebälten vid orogeneser. Studier av skorpeformationer görs med seismologi, isotopgeologi och geofysik för att datera bergarter och kartlägga inre struktur. Skorpan har stor betydelse för naturresurser, geoteknik och seismisk risk.