midoceanryggar

Midoceanryggar är undervattensberg som löper längs nästan alla havsbottnar och bildas vid divergenta plattgränser där två tektoniska plattor glider isär. Smält manteln stiger upp, magma stelnar till ny oceanisk skorpa. Denna process, havsbottenbildning, gör att havsbotten nybildas och ryggen blir en lång bergskedja som sträcker sig runt kontinenterna.

Ryggen är vanligtvis segmenterad och har en central rift där ny skorpa bildas. Mellan segmenten finns sprickor och transformfogar där plattorna passerar förbi varandra. Seismisk aktivitet och vulkanism är vanligt förekommande längs ryggen, särskilt vid centralrift och i segmentgränserna.

På ryggens toppar finns hydrotermiska ventiler där varmt, mineralrikt vatten hämtas upp från manteln och ventileras ut i havet. Mikroorganismer som lever av kemisk energi (kemosyntes) bildar basen i ventmiljöer och stöder djur som rörmaskar.

Magnetiska band i havsbotten dokumenterar jordens magnetfält och reverseringar som fångats när nya skorpa bildades vid ryggen. Åldern på havsbotten ökar med avståndet från ryggen. Spridningshastigheten varierar mellan olika områden; långsammare midoceanryggar som Mid-Atlantiska ryggen ligger runt några millimeter till centimeter per år, medan snabbare ryggar som East Pacific Rise kan nå flera centimeter per år.

Exempel på midoceanryggar är Mid-Atlantic Ridge, East Pacific Rise, Southeast Indian Ridge och Central Indian Ridge. Dessa strukturer är centrala för studier av tektonik, oceanografi och livet längs ventmiljöer.