Skogstruktur

Skogstruktur är hur träden och andra vegetationslager är organiserade i ett skogsområde. Den beskriver både vertikala dimensioner, som kronlager, undervegetation och markvegetation, och horisontella mönster, såsom åldersmosaiker, luckor, kantzoner och spridningen av olika trädslag. Skogens struktur påverkas av produktionshistoria, markförhållanden, klimat och tidigare eller pågående störningar och är nära kopplad till hur ljus, näring och vatten tillförs och används i skikt för skikt.

Vertikal struktur kan delas in i toppkrona, mellanlager och marknära växtlighet. Horisontell struktur handlar om hur träd och andra växter förekommer i olika tätheter och åldrar, samt hur stubbar, död ved och luckor bildar olika habitatytor. Död ved, såsom snags och grova vedrester, är en betydelsefull komponent som stödjer insekter, svampar och fåglar samt bryter ner näringsämnen.

Ålders- och storleksstruktur beskriver hur mycket av beståndet som är i olika åldersklasser och diameterklasser. Jämnåldriga bestånd kännetecknas av liknande höjd och ålder, medan ojämtåliga bestånd har en bredare fördelning. Viktiga mått för att beskriva strukturen är basalarea, medelstam (DBH), antal träd per hektar och diameterfördelning. Förändringar i strukturen sker kontinuerligt genom tillväxt, gallring, naturliga störningar och regenerationsprocesser.

Betydelsen av skogstruktur sträcker sig till biologisk mångfald, ecosystemtjänster som koldioxidlagring, vattenreglering och näringscykling samt till möjligheter till olika förvaltningsstrategier. Förvaltning som syftar till att bevara eller öka strukturell mångfald innefattar varierad avverkning, bevarande av död ved och kontinuitet i skogen samt långsiktig bevarande av habitatytor.