Självupplösande

Självupplösande är ett adjektiv på svenska som beskriver något som upplöses av sig själv, utan yttre mekanisk aktivering. Begreppet används för ämnen, material och produkter som bryts ned eller löser upp sig när de utsätts för vätska, ofta vatten eller kroppsvätskor, under normala förhållanden.

Ursprung och form: ordet består av själ- 'själv' och upplösande, från upplösa 'lösa upp'. Självupplösande används i attributiv bemärkning (en självupplösande tablett) eller predikativt (tabletten är självupplösande).

Användningsområden: Inom läkemedel finns självupplösande tabletter eller filmer som avser att lösas upp snabbt i munnen eller magen och därmed frisätta verksamma ämnen. Inom materialvetenskap kan beläggningar eller filmer vara självupplösande när de kommer i kontakt med vatten, vilket underlättar borttagning eller kassation. I miljö- och tillämpad teknik förekommer självupplösande produkter för avfallshantering, jordbruk eller förpackningar som upplöses vid exponering för vatten.

Begränsningar och regler: Upplösningen påverkas av temperatur, pH, närvaro av lösningsmedel och exponeringstid. Vissa självupplösande produkter kan lämna restprodukter eller kräva särskild hantering. Användningen regleras av säkerhets-, hälso- och miljöbestämmelser som varierar mellan länder och sektorer.