Självstängning

Självstängning är ett svenskt ord som beskriver att något stängs av sig själv, det vill säga att det återgår till ett stängt läge utan att någon manuell åtgärd krävs. Begreppet används i olika sammanhang där en mekanisk eller regelstyrd stängning sker automatiskt, ofta för att återställa en skyddad eller aseptisk miljö, eller för att upprätthålla säkerhet och kontroll.

Inom teknik och byggnadsteknik är självstängning vanligt förekommande genom funktioner som dörrstängare, självlåsande luckor eller andra stängmekanismer som återför en dörr, lucka eller ventil till stängt läge efter att den öppnats. Exempel är dörrar utrustade med hydrauliska eller spirallastade stängare, samt tätningslock på behållare och ventiler som stänger automatiskt när flöde eller tryck avtar. Inom brandskydd och byggnormer förekommer självstängning ofta som krav, särskilt för brand- och rumsdelande dörrar för att hindra spridning av rök och brand.

Utanför den rent tekniska betydelsen används självstängning också bildligt för att beskriva att människor stänger sig själva ute från sociala relationer eller påverkan. Sådana användningar är vanliga i vardagsspråk och psykologiska samtal, men den exakta formuleringen kan variera beroende på kontext.

Etymologiskt kommer ordet från själv- och stängning, vilket återspeglar kärnan i begreppet: en inbyggd eller aktiverad funktion som stänger något utan aktiv mänsklig insats. Relaterade begrepp inkluderar dörrstängare, automatiskt stängande och självstängande mekanismer.