Silvergelatinutskrifter

Silvergelatinutskrifter är fotografiska utskrifter där bilden bildas i en gelatinbaserad silverhalogenid-emulsion som appliceras på papper. Emulsionen exponeras mot ljus i en kamera eller genom kontaktkopiering, utvecklas i ett kemiskt bad, stoppas, fixereras och tvättas för att avlägsna överflödigt oskadat silverhalogenid. Denna process var länge en dominerande metod inom svartvitt fotografi och har varit betydelsefull inom konstnärlig och dokumentär fotografi.

Material och yta: Utskrifterna kan tillverkas på fiberbaserat papper eller på resin-coated (RC) papper. Fiberpapper ger ofta en mer texturerad yta och längre livslängd, medan RC-papper är slätare och torkar snabbare. Efterbehandling som toning (till exempel seleniumtoning) kan förändra färgton och arkiveringsegenskaperna.

Historia och användning: Tekniken utvecklades i slutet av 1800-talet och blev under 1900-talet den mest använda metoden för svartvita fotografier. Den har använts av många framstående fotografer, bland andra Ansel Adams och Alfred Stieglitz, i både kommersiell och konstnärlig produktion.

Estetik och kvaliteter: Silvergelatinutskrifter kännetecknas av breda tonomfång, djupa svarta och mjuka övergångar samt en tydlig yta som påverkar hur bilden upplevs. Kvaliteten påverkas av emulsionens sammansättning, papprets struktur och hur utskriften har behandlats.

Bevarande: För att bevara utskrifterna krävs skydd mot ljus, kontrollerad temperatur och relativ luftfuktighet samt arkivering i syrafri förvaring. Regelbunden kontroll och varsam vård rekommenderas eftersom gelatin och papper är känsliga för miljöfaktorer.