Silikatpartiklar

Silikatpartiklar är fasta partiklar som består av silikatmineral eller silikatbaserade material, karakteriserade av kisel-oxygen-tetraedrar (SiO4) som kopplas ihop i olika strukturer. De förekommer som naturliga mineralpartiklar i jord och berggrund (exempelvis fältspat, glimmer och lerfraktioner) samt som antropogena eller industriellt framställda partiklar i pulverform, glas- eller keramikmaterial.

Partiklarnas fysikaliska och kemiska egenskaper varierar med mineralogi, kornstorlek och ytkemi. De kan vara amorfa eller kristallina, mikroskopiskt skivformade, fibrösa eller granulära, med specifika ytor som påverkar adsorption, jonutbyte och kemisk väderkänslighet. Storleken sträcker sig från nanometer till millimeter; respirabel kvarts (finkornig kisel) är av särskild betydelse för hälsa.

Silikatpartiklar har många användningsområden: fyllnadsmedel i plaster och färger, råmaterial för glas och keramik, komponent i cement och byggmaterial samt katalysatorstöd och sorbenter i reningsprocesser. I miljösammanhang påverkar de markstruktur, näringsämnesbindning och transport av föroreningar; atmosfäriska silikatdamm bidrar till näringsinput i marina ekosystem.

Hälsoaspekter berör framför allt inandning av kristallin kvarts som kan ge lungsjukdomar som silikos. Karaktärisering och övervakning görs med metoder som röntgendiffraktion, elektronmikroskopi, spektroskopi och partikelstorleksanalys.