Signalökningar

Signalökningar är begreppet för ökning av signalstyrka eller signalens tydlighet i olika sammanhang. Begreppet används generellt inom teknik, vetenskap och forskning för att beskriva processer eller metoder som gör en svag eller dämpad signal mer påtaglig i förhållande till bakgrundsljud eller störningar.

Ordet består av svenska orden signal och ökning och används utan hänvisning till en enskild metod. I praktiken kan signalökningar ske på flera nivåer och inom olika discipliner där målet är att förbättra detektionsförmågan eller informationsbångens kvalitet utan att förvränga det viktiga innehållet.

Inom signalbehandling handlar signalökningar ofta om förstärkning eller ökning av signalens magnitud i jämförelse med brus. Åtgärder kan vara ökad gain, dynamisk anpassning via automatisk förstärkning (AGC), filtrering samt olika former av denoising eller förändringar i frekvensinnehåll som gör det relevanta signalmaterialet mer igenkännbart.

Inom telekommunikation avser signalökningar ofta ökad överföringsstyrka eller förbättrad mottagningskvalitet i en kanal. Lösningar inkluderar förstärkare, återutsändning, antenndesign och kraftkontroll som höjer signalnivån relativt störningar och vägförluster.

Inom neurovetenskap och fysiologi kan signalökningar beskriva ökningar i elektriska eller metabola signaler som uppmäts vid stimulering, till exempel större amplitud i EEG- eller ECoG-signaler eller ökad neuronal aktivitet.

Inom dataanalys och experimentdesign kan signalökningar uppnås genom starkare stimuli, repetitionsbaserad medelning, filtrering och denoising eller statistiska metoder som förbättrar detekterbarheten av effekter.

Se även: signal- och brusbegreppen, förstärkning, denoising, signal-till-brusförhållande.