Sensorkretsar

Sensorkretsar är elektroniska kretsar som används för att läsa av och bearbeta signaler från fysiska sensorer. Deras främsta uppgift är signalconditioning: att ge rätt bias, anpassa impedans, förstärka svaga signaler, filtrera brus och skydda mot störningar så att mätningar kan tas upp av en analog‑till‑digital omvandlare (ADC) eller vidare digital behandling. En typisk sensorkrets består av en sensormodul, en förstärkande/impedansanpassande del (ofta en ops‑förstärkare eller instrumentationsförstärkare), olika filtersteg (låg‑ och högpass) samt en referens- eller biaskälla. I många fall används också ett antialiasing‑filter och en spänningsreferens för stabilisering av mätområdet. För säkerhet och isolering kan sensorkretsar inkludera galvanisk isolation via opto‑ eller transformatorkoppling.

Vanliga tillämpningar är industriell process- och miljöövervakning, medicinsk utrustning, fordons- och konsumentelektronik samt IoT‑sensorenheter. Valet av komponenter styrs av sensorens egenskaper (utgångsimpedans, biasbehov, dynamiskt omfång), miljöförhållanden och önskad noggrannhet. Viktiga designparametrar är brus och temperaturdrift, parasitiska kopplingar, strömförbrukning samt behov av kalibrering och linearisering. I slutet av kedjan kan sensorkretsen ingå i en mikrokontroller‑ eller FPGA‑baserad lösning som kör signalbearbetning och kommunicerar via I2C, SPI eller en analog utgång.