Schizoaffektivt

Schizoaffektivt syndrom är en psykiatrisk sjukdom som kännetecknas av en kombination av psykotiska symtom, såsom vanföreställningar och hallucinationer, och affektiva symtom som depression eller maniska/hypomaniska episoder. Symtomen förekommer ofta samtidigt, men psykotiska symtom kan även finnas utan en tydlig affektiv episod under längre tidsperioder.

Diagnostik och förekomst: Diagnos ställs enligt internationella klassifikationssystem som DSM-5 eller ICD-10. För diagnosen krävs att affektiva symtom förekommer under större delen av sjukdomens förlopp samtidigt som psykotiska symtom uppfyller kriterierna för schizofreni. Psykotiska symtom utan samtidig affektiv episod ska förekomma minst två veckor. Prevalensen uppskattas till cirka 0,3–0,5 procent i befolkningen och riskfaktorer inkluderar familjehistoria av schizofreni eller affektiva sjukdomar.

Symptom och förlopp: Psykoser som vanföreställningar och/eller hallucinationer varieras ofta med depressiva episoder eller maniska/hypomaniska perioder. Viktigt vid diagnosen är att affektiva symptom är närvarande under en betydande del av sjukdomsperioden och att psykotiska symptom kan uppträda utan samtidig svårare affektiv episod under minst två veckor.

Behandling och stöd: Behandlingen är vanligtvis en kombination av antipsykotisk medicin och behandling riktad mot affektiva symtom (stämningsstabiliserare eller antidepressiva när så är appropriate). Psykoterapi, psykosocialt stöd, rehabilitering och familje- eller vårdgivarstöd är viktiga komponenter för återhämtning och återgång till funktion.

Prognos: Utfall varierar, men schizoaffektivt syndrom upprätthåller ofta en mellanposition mellan schizofreni och affektiva sjukdomar. Tidig sjukdomsinsjuknande, god följsamhet till behandling och fungerande stödjande nätverk förbättrar prognosen.