Scenariotänkande

Scenariotänkande är en metod för att systematiskt utforska och jämföra flera plausibla framtidsscenarier för att förstå osäkerhet och underlätta robusta beslut. Begreppet används inom näringsliv, offentlig sektor och akademi och syftar inte till att ge en enda prognos utan att belysa olika utvecklingsbanor och deras konsekvenser.

Processen brukar inledas med en kärnfråga eller ett mål, följt av identifiering av drivkrafter som teknik, ekonomi, politik, klimat och beteende samt osäkerheter kopplade till dessa faktorer. Genom olika logiker, ofta horisontella eller konsekvensbaserade scenarier, konstrueras scenarier som beskriver hur samhället, marknaderna och organisationer kan se ut i framtiden. Varje scenario beskrivs i termer av ekonomiska, sociala och tekniska förutsättningar och analyseras när det gäller konsekvenser för strategi, policy eller åtgärder. Slutligen formuleras indikatorer och åtgärder som kan hålla jämna steg med förändringar och möjliggöra övergång mellan scenarier om så krävs.

Användningsområden för scenariotänkande inkluderar affärsstrategi, riskhantering, offentliga policyprocesser, beredskapsplanering och klimat- och samhällsplanering. Fördelarna består i ökad beredskap, bättre förståelse av osäkerheter och förbättrad kommunikation och beslutsfattande över längre tidshorisonter. Begränsningar omfattar risk för subjektivitet och överfokusering på narrativa berättelser, samt att arbetet kräver resurser och kontinuitet för att vara relevant.

Historiskt har scenariotänkande utvecklats inom scenarioplanering, ofta associerad med stora företag som Shell på 1960- och 1970-talen, och har sedan vidareutvecklats inom flera samhällssektorer. Viktig kritik är att målet inte är att förutsäga utan att förbereda sig på flera möjliga framtider och att balansera kvantitativa och kvalitativa bedömningar i en lärande process.