Sammanhörning

Sammanhörning är ett begrepp inom fonetik och fonologi som beskriver hur närliggande ljud i tal påverkar varandras artikulation och uppfattning. Fenomenet uppträder när gränsen mellan ljuden blir mindre tydlig i sammanhängande tal, vilket kan leda till att två ljud smälter samman till en enhet eller att övergången upplevs som mer homogen. Sammanhörning omfattar både articulatoriska processer och perceptuella effekter i hur vi uppfattar talet.

Orsakerna ligger främst i hur talproduktion fungerar vid normal och snabb talhastighet. De viktigaste mekanismerna är:

- coarticulation, där artikulationen av ett ljud överlappar nästa ljud och därför färgar båda.

- assimilation, där ett ljud anpassas i place, voicing eller sätt till närliggande ljud.

- reduktion och sandhi i flytande tal, där ljud försvagas, förenklas eller förändras vid gränser mellan ljud eller ord.

Sammanhörning kan uppträda inom ord, vid ordgränser och mellan ord i kedjat tal. Resultatet är ofta en förenklad eller mer enhetlig upplevelse av ljudmönstret, särskilt vid snabb talhastighet, men variationer kan uppstå mellan dialekter och mellan individuella talare. Fenomenet är centralt i studier av hur språk produceras och uppfattas, och har betydelse för utveckling av taligenkänning och text-till-tal-teknologier.

Se även: coarticulation, assimilation, sandhi, elision.