Saltvattenmiljö

Saltvattenmiljö är den delen av jordens miljö där vattnet huvudsakligen består av havsvatten med hög salinitet. Den typiska saliniteten ligger runt cirka 35 promille (ppt). Saltvattenmiljöer omfattar världshavet och kustnära zoner samt estuarier där söt- och saltvatten blandas.

De abiotiska förutsättningarna styrs av salinitet, temperatur, ljus, näringstillgång och strömningar. Saliniteten varierar men ökar mot öppna havet och minskar i estuarier och brackvattensområden. Vattnets syreupptag, pH och synlighet påverkar fotosyntes och djurliv. De flesta marina organismer är anpassade till saltvatten i olika grad.

Saltvattenmiljöerna omfattar öppna havet, kustnära vikar, korallrev, kelp- och segrasskogar samt mangroveskogar. Korallrev kräver solljus och stabil temperatur, medan kelp- och seagrassmiljöer är viktiga för koldioxidinlagring och kuststabilisering. Mangrover växer i tropiska och subtropiska områden och erbjuder skydd och föda för många arter.

Organismer i saltvatten utvecklar olika strategier, till exempel osmoregulation och euryhalinitet hos arter som kan klara salinitetsförändringar, medan andra är stenohalina och tolererar endast begränsade variationer. Produktiviteten är ofta hög i kustnära områden på grund av närsalter och betingelser som främjar växtlighet, medan öppna havet är mer oligotrof.

Humant tryck som överfiske, förlust av livsmiljöer (mangroveskogar och korallrev), föroreningar och klimatförändringar hotar saltvattenmiljöer. Åtgärder inkluderar marina skyddsområden, hållbart fiske samt restaurering av livsmiljöer och kemisk/näringsavgas kontroll.