Sakframställning

Sakframställning är en redogörelse av vad som har hänt eller vilka fakta som är relevanta i ett visst sammanhang. Begreppet betonar saklighet och objektivitet och används inom juridik, forskning och rapportering för att skilja mellan vad som är faktiska omständigheter och vad som är bedömningar eller tolkningar.

Inom juridiken används sakframställningen särskilt i samband med rättegångar och andra rättsliga processer. Den syftar till att presentera sakförhållandena på ett tydligt och kronologiskt sätt, ofta i en parts eller domstolens dokument. Fakta kan vara kända eller omtvistade, och framställningen ska ge en gemensam grund för vidare bedömning och beslutsfattande. I många fall görs en åtskillnad mellan redovisade fakta och juridisk bedömning eller påståenden, som följer i senare delar av processen.

Inom forskning och professionell rapportering innebär sakframställning en saklig redogörelse av vad som har undersökts, hur studien genomfördes, vilka data som samlats in och vad dessa data visar, utan att dra slutsatser eller framföra tolkningar. Tolkningar och slutsatser placeras istället i analys- eller diskussionsdelen. En tydlig sakframställning underlättar granskning, reproduktion och kvalitetsbedömning.

Praktiska riktlinjer för sakframställning inkluderar användning av klart språk, kronologisk eller logisk struktur, separation av fakta från bedömningar, tydlig källhänvisning och en noggrann redovisning av metod och källor. En risk vid sakframställning är selektivt urval eller otydlig distinktion mellan vad som är fakta och vad som är värdering.