Rörelsefrihet

Rörelsefrihet är ett begrepp som beskriver rätten att röra sig fritt inom ett territorium, resa över gränser och bosätta sig där man önskar, samt lämna sitt land. Den innefattar ofta rätten att återvända till sitt hemland och att välja bostadsort eller arbetsort inom lagens ramar. I internationell rätt och i nationella grunddokument anses den ofta vara en central frihet som möjliggör personligt och ekonomiskt livsval.

Rättens rättsgrund ligger i olika rättsordningar. Internationella människorättsinstrument skyddar fri rörelse, och många länder erkänner motsvarande rättigheter i sina grundlagar. Inom Europeiska unionen har medborgares frihet att röra sig och bosätta sig över medlemsstaters gränser stärkts genom direktiv och rättspraxis, särskilt vad gäller fri rörlighet för arbetstagare och uppehållsrätt.

I praktiken är rörelsefrihet ofta föremål för lagstiftade inskränkningar. För att upprätthålla allmän ordning, säkerhet och folkhälsa kan det finnas gränser för rätten att resa och bo i ett visst land. Vid gränskontroller och i migrationsärenden används visum, uppehållstillstånd och avvisningsbeslut som reglerar vem som får vistas i landet.

Internationella och regionala samarbeten, som EU:s fria rörlighet och Schengen-samarbetet, syftar till att avlägsna gränser inom området och underlätta arbetskrafts- och utbildningsmobilitet. Samtidigt kan yttre gränser stärkas i krissituationer eller av nationell säkerhetsskäl.

Rörelsefrihet har stor betydelse för ekonomisk integration, migration och socialt liv. Debatten kretsar ofta kring hur friheten balanseras mot rättssäkerhet, migrationspolitik och nationell självständighet samt hur den ska stärkas i praktiken utan att äventyra skyddet av individer.