Rättegångsförfaranden

Rättegångsförfaranden är de rättsliga processerna som reglerar hur domstolarna behandlar mål och ärenden i Sverige. De omfattar civil- och brottmålsförfaranden samt vissa förvaltningsprocesser. Den centrala regleringen finns i rättegångsbalken (RB) tillsammans med speciallagstiftning och internationella åtaganden. Syftet är en rättssäker och effektiv handläggning med offentliga rättegångar där parterna ges möjlighet att göra sin röst hörd.

Grundprinciperna i rättegångsförfarandet är kontradiktoriskhet, allmänhetens insyn, domstolens opartiskhet och likställighet mellan parterna. Bevisomgången ska vara grundad på saklig bedömning, och parterna har fri bevisföring inom ramen för rätten att lägga fram och bemöta uppgifter. Den enskildes rättigheter omfattar rätt till försvar, rätt till ombud eller biträde, samt rätt att närvara vid förhandlingar och få del av bevisning.

Handläggningen inleds vanligtvis med att ett åtal väcks eller en tvist väcks genom en ansökan. Förberedelseförhandlingar och vittnesförhör följer i syfte att klargöra omständigheterna innan huvudförhandling. I brottmål ligger bevisbördan hos åklagaren och den tilltalade är oskyldig tills motsatsen är bevisad; domstolen prövar skuld och utdömer straff samt bestämmer påföljd. I civilrättsliga mål ligger tyngden av bevisningen oftast hos käranden, och domstolen avgör tvisten utifrån vad som sannolikt kan styrkas.

Överklagande går normalt till hovrätt, och i vissa fall till Högsta domstolen, som kräver prövningstillstånd. Rättegångsförfarandena är utformade för att vara rättssäkra, förutsägbara och i möjligaste mån effektiva.