Retroreflekterande

Retroreflekterande, eller retroreflekterande material, är ytor som reflekterar ljus tillbaka mot ljuskällan snarare än i olika riktningar. Effekten uppnås genom specialstrukturer som antingen består av små mikroprismor (cube‑corner-prismor) eller av glaspärlor som fungerar som optiska linser. Ljus som träffar materialet reflekteras i närheten av ljuskällans riktning, vilket ökar synligheten vid mörker och sämre sikt.

Material och tekniker: Retroreflekterande material finns som film eller väv som appliceras på kläder, skyltar, fordon och byggnadsdelar. Teknologierna inkluderar mikroprismatisk retroreflektion, glaspärlretroreflektion och katadioptriska system som blandar båda teknikerna. Mikroprismatiska system ger ofta starkare reflektion över breda betraktningsvinklar, medan glaspärlorna är kostnadseffektiva och vanliga i vardagliga produkter. Katadioptriska system används där man vill upprätthålla synlighet i olika vinklar och avstånd.

Användning: Retroreflekterande material används i trafiksäkerhet som vägmärken och reflexvästar, i arbetskläder och på fordon samt i byggnads- och vägmarkeringar. Effekten ökar synligheten för fotgängare, cyklister och förare i nattsken eller dålig sikt. Prestanda kan försämras av smuts, slitage eller fukt, vilket gör regelbundet underhåll och byte vid livslängdens slut viktigt.

Standarder och mått: Prestanda hos retroreflekterande material mäts vanligtvis i termer av retroreflektion och används i internationella och regionala standarder. I Europa regleras användningen i högsynlighet (t.ex. EN 20471) samt krav på färg, kontrast och slitstyrka för skyddskläder och vägskyltar. Eftersom reflekterande förmåga påverkas av väder, smuts och slitage krävs regelbunden inspektion och underhåll.