Retledningsbanor

Retledningsbanor är alternativa rutter som data, elektricitet eller fordonsflöden kan följa mellan två punkter för att upprätthålla kommunikation, försörjning eller trafik vid störningar eller överbelastning. Begreppet används inom flera infrastrukturer och omfattar både färdigplanerade backupbanor och dynamiskt beräknade vägar som kan tas i bruk när huvudrutten blir otillförlitlig.

Inom nätverkstekniken är retledningsbanor centrala för redundans och snabb omdirigering. Trafik kan omdirigeras vid länksvikt eller fel, ofta med mekanismer som FRR (fast reroute) eller LFA (loop-free alternate). Målet är kort återställningstid och att undvika loopar. Banorna kan vara disjunkta i förhållande till huvudrutten för att begränsa gemensamma felpunkter.

Inom energisystem och transportnät används retledningsbanor för att omdirigera kraft eller fordon när störningar uppstår. I kraftsystemen kan belastning omfördelas mellan parallella ledningar, medan vägnätet kan styra trafik genom alternativa rutter för att minska köer och öka säkerheten.

Planering av retledningsbanor kräver utvärdering av kapacitet, latens, tillförlitlighet och kostnad. Disjunkthet minimerar gemensamma felpunkter, och olika algoritmer som Suurballe och k-shortest paths används för att hitta alternativa vägar. Praktiska lösningar inkluderar redundanta protokoll, övervakning och trafikstyrning vid störningar.

Se även: redundans, failover, routingprotokoll.