Resursorkestrering

Resursorkestrering är en ledningsprocess där en organisation systematiskt formar, kombinerar och utnyttjar sina resurser för att genomföra strategier och skapa värde. Inom den resurserbaserade synen betonas att konkurrenskraft uppstår genom hur resurser struktureras och används över tid, inte bara genom deras tillgång.

Processen består av tre kärndelar: strukturering, bundling och utnyttjande. Strukturering handlar om att fånga och organisera resurser, inklusive externa tillgångar och relationer. Bundling innebär att kombinera resurser till kompetenser och rutiner. Utnyttjande är hur dessa kombinationer används för att exploatera möjligheter och skapa resultat.

Resursorkestrering är nära kopplad till dynamiska förmågor, som syftar till kontinuerlig rekonfigurering av resurser och affärsmodeller när omständigheterna ändras. Företag använder den för att förbättra flexibilitet, innovation och snabbhet i beslut.

I praktiken kräver det tydliga beslut om vilka resurser som ska prioriteras, hur de ska struktureras och bundlas, och hur de ska utnyttjas i olika marknader eller tekniska sammanhang, ofta med ledningens fokus på riskhantering och samarbeten.

Kritik och begränsningar inkluderar att begreppet kan upplevas som brett och svårt att operationalisera, men som analytisk lins används resursorkestrering för att förstå hur företag bygger och justerar kapaciteter över tid.