Respirationsaktivitet

Respirationsaktivitet syftar på den fysiologiska processen som gör att luft rör sig in och ut ur lungorna och möjliggör gasutbyte mellan alveoler och blodet. Den omfattar två faser, inspiration och expiration, och drivs av bröstkorgens och diafragmaets muskler samt av elasticiteten i lungan och bröstkorgen.

Regleringen av respirationsaktivitet sker genom ett nätverk i hjärnstammen, främst i medulla oblongata och pons, som sätter rytm och djup i andningen. Kemoreceptorer i karotis- och aortabågarna, samt centrala kemoreceptorer i hjärnan, reagerar på koldioxidnivåer, pH och syrgastillgång. Signaler från högre hjärncentra, lungreceptorer och kroppslig aktivitet justerar andningen efter behov.

Mätning och övervakning av respirationsaktivitet används i klinisk praxis. Viktiga parametrar är andningsfrekvens, tidalvolym och minutinventation. Kapnografi och arteriell blodgasanalys ger information om CO2-nivåer samt syre- och koldioxidbalans; pulsoksimetrin mäter syrgasmättnad och bedömer ventilationens effekt.

Normala vilande värden varierar mellan individer, men ungefär 12–20 andetag per minut och en tidalvolym omkring 0,5 liter ger en minutinventation på cirka 6–8 liter per minut. Avvikelser i respirationsaktivitet, såsom tachypné, bradypné eller apné, kan indikera medicinska tillstånd och behöver utredas.