Reproduktionsantalet

Reproduktionsantalet är ett mått som används inom epidemiologi för att beskriva hur smittsam en sjukdom är. Det grundläggande reproduktionsantalet, ofta betecknat som R0, anger det genomsnittliga antalet sekundära infektioner som uppstår om en enda smittad person möter en helt mottaglig befolkning och inga åtgärder vidtas. R0 är därmed en teoretisk konstant som beror på patogenens egenskaper, mottaglighet i befolkningen och varaktigheten av infektionen, samt på hur människor kommer i kontakt med varandra.

Det tidsberoende reproduktionsantalet kallas ofta Rt eller Rt och speglar det faktiska sjukdomsförloppet vid en viss tidpunkt. Rt påverkas av andelen immuna, genomförda förebyggande åtgärder, beteendeförändringar och säsongsvariationer. Om Rt överstigern 1 ökar smittspridningen, medan Rt under 1 leder till en avmattning och till slut minskad spridning. Förhållandet mellan Rt och R0 innefattar bland annat flockimmunitetsgränsen, som ungefär kan kopplas till 1 − 1/R0.

Beräkningar av reproduktionsantalet görs ofta med dynamiska modeller som SIR eller SEIR, eller med renewal-modeller som använder färska falldata och kontaktmönster. Metoderna bygger på epidemiologiska data, generationsfningar och statistisk inferens (t.ex. Bayesian eller maximum likelihood) för att uppskatta R0 och Rt över tid.

Begränsningar inkluderar att R0 inte är en universell konstant utan beror på modellantaganden och befolkningens heterogenitet. Underrapportering, datafördröjningar och osäkerheter i generationstiden påverkar precisionen. Trots begränsningar används reproduktionsantalet som ett viktigt verktyg för att bedöma smittspridning och effekten av åtgärder samt för kommunikation av risk till allmänheten.