Regressionsstestning

Regressionsstestning är en typ av programvarutestning som syftar till att verifiera att nyligen implementerade kodändringar eller buggfixar inte negativt har påverkat befintliga funktioner i programvaran. Det är en avgörande del av mjukvaruutvecklingsprocessen för att säkerställa stabilitet och tillförlitlighet hos ett system över tid.

Processen involverar vanligtvis att köra en uppsättning tidigare definierade testfall, ofta automatiserade, som täcker kärnfunktionaliteten i applikationen. Dessa testfall körs igen efter att kodändringar har gjorts. Om något av dessa testfall misslyckas efter ändringen, indikerar det att en regression har inträffat, vilket innebär att en befintlig funktion har brutits.

Syftet med regressionsstestning är att fånga upp oavsiktliga bieffekter av kodändringar tidigt i utvecklingscykeln. Detta hjälper utvecklingsteam att identifiera och åtgärda problem innan de når slutanvändare, vilket minskar kostnaderna för buggfixar och förbättrar den övergripande kvaliteten på produkten.

Regressionsstestning kan utföras manuellt, men blir allt vanligare att automatisera, särskilt i agila och DevOps-miljöer. Automatiserade regressionssviter kan köras frekvent, till och med vid varje kodincheckning, vilket ger snabb feedback till utvecklarna. Strategier för regressionsstestning inkluderar att omtesta hela regressionstestsviten, att omtesta endast de delar av programvaran som tros påverkas av ändringarna, eller att prioritera testfall baserat på risk och frekvens av användning.