Refokuseringspuls

Refokuseringspuls är en radiofrekvenspuls som används inom magnetresonansavbildning (MRI) och kärnmagnetisk resonans (NMR) för att återfasa de faser som avfaserats i den transversal magnetisering. Den vanligaste typen är en 180-graders refokuseringspuls som appliceras efter en excitationspuls och leder till att spinnens fasuppbyggnad vänds, vilket skapar en spin-echo vid en senare tidpunkt. Denna process återuppbygger signalen och minskar effekter av B0-inhomogenitet och lokala magnetfältförändringar.

I spin-echo-sekvenser används refokuseringspulsar för att återfå signal som annars skulle gå förlorad genom dephasing. Vid snabbare sekvenser, såsom turbo spin-echo (Turbo SE), används en serie refokuseringspulsar för att producera flera eko och därigenom snabba upp bildacquisitionen samt behålla T2-viktad kontrast. Refokuseringspulsernas form, varaktighet och resonansfrekvens måste uppfylla krav på B1-inhomogenitet och SAR för att undvika överhettning och artefakter.

I klinisk MRI används refokuseringspulser främst för att reducera effekter av B0-inhomogenitet och för att uppnå tydlig T2-viktad kontrast; spin-echo- och turbo spin-echo-sekvenser används ofta i neuroimaging och i avbildning av muskler och skelett. Vissa tekniker använder refokuseringstekniker i distorsionsreducerande EPI-sekvenser för funktionell MRI (fMRI).

Noggrann kalibrering av flip-vinkel, pulslängd och timing är viktig eftersom ofullständig refokusering leder till sämre kontrast eller artefakter. Refokuseringspuls ökar också SAR-belastningen, särskilt vid högfält och i vissa patientgrupper. Trots sina begränsningar är refokuseringspuls en central komponent i MRI-teknik för att kontrollera signalåtergivning och bildkvalitet.