Reduceringsstrategier

Reduceringsstrategier är planerade metoder för att minska ett visst mått av en faktor, till exempel utsläpp, avfall, energianvändning eller kostnader. Begreppet används inom miljöpolitik, näringsliv och vardagsliv för att organisera åtgärder som syftar till långsiktig förbättring och minskad negativ påverkan. Strategierna kan vara tekniska, beteendemässiga eller policybaserade.

Grundläggande inriktningar inkluderar förebyggande åtgärder som undviker problemet innan det uppstår, substitution där farliga eller kostsamma komponenter ersätts med bättre alternativ, minskning av den mängd som hanteras eller används, samt effektivisering som ökar resursutnyttjandet utan att öka miljöpåverkan. Inom klimat-, energi- och resursfrågor är fokus ofta på att minska utsläpp och energianvändning samt att öka användningen av förnybara eller cirkulära lösningar.

Implementeringen följer vanligtvis en process som startar med problemförståelse och målformulering, följt av urval av relevanta åtgärder, genomförande och kontinuerlig övervakning samt utvärdering av effekter. I praktiken används ofta en prioriteringsordning där man först försöker minska behovet, därefter ersätta eller förbättra, och senare återanvända eller återvinna där så är möjligt. Avfalls- och resursfrågor kopplas ofta till en avfallshierarki och strategisk planering.

Bedömningar av reduceringsstrategierna innefattar kostnader, potential för effekt och eventuella risker eller osäkerheter. Vanliga mätetal inkluderar procentuell minskning, energi- eller utsläppsintensitet och kostnadsbesparingar över tid. Relaterade begrepp är hållbar utveckling, avfallshierarki och energibesparing.