Redovisningssätt

Redovisningssätt är ett begrepp som beskriver hur ett företag väljer ramverk, principer och metoder för att registrera, värdera och presentera sin ekonomiska information i årsredovisningar och delårsrapporter. Det omfattar valet av redovisningsstandarder samt grundläggande erkännande och värdering av tillgångar och skulder samt hur upplysningar lämnas i noterna.

I Sverige styrs redovisningssättet av Bokföringslagen och Årsredovisningslagen, samt Bokföringsnämndens råd om god redovisningssed. Alla företag ska följa dubbel bokföring och redovisningsprinciper. Större företag, noterade företag och koncerner använder ofta IFRS för koncernredovisning, medan mindre företag i regel följer svensk GAAP i form av K2 eller K3 beroende på storlek och komplexitet.

En vanlig grundläggande skillnad är mellan periodiserad redovisning och kontantredovisning. Inom redovisningen används olika erkännandebaser och värderingsmetoder, till exempel historiskt anskaffningsvärde och verkligt värde, samt avskrivningar och nedskrivningar för tillgångar. Upplysningar i noterna ger kompletterande information.

Valet av redovisningssätt påverkar jämförbarhet mellan bolag och över tiden, vilka upplysningar som lämnas och hur redovisningen granskas av revisorer och myndigheter. IFRS används ofta för koncernredovisning och noterade bolag, medan mindre företag ofta följer K2 eller K3 enligt vad lagen och myndigheterna föreskriver.

Sammanfattningsvis är redovisningssätt att betrakta som det övergripande regelverket för hur ekonomisk information registreras, värderas och redovisas, samt hur den kommuniceras till användare av årsredovisningar och delårsrapporter.