Realräntor

Realräntor är den avkastning eller kostnad som uppnås när inflationen tas bort ur räntan. Den nominella räntan i ett lån i förhållande till förväntad inflation ger realräntan enligt Fisher-ekvationen: i ≈ r + π^e, vilket innebär att r ≈ i − π^e. Om inflationen blir exakt som väntat är den ex post realräntan r_t = i_t − π_t.

Mätningen av realräntor skiljer sig mellan ex ante och ex post perspektiv. Ex ante realräntor bygger på förväntad inflation, ofta avläsna genom marknadsinstrument som breakeven-inflation eller genom enkätbaserade inflationsförväntningar. Ex post realräntor använder faktisk inflation. På finansmarknaderna används även inflation-indexerade statsobligationer (inflationsskyddade instrument) för att härleda realräntor eller breakeven-inflation.

Realräntor spelar en viktig roll för ekonomisk aktivitet. Höga realräntor gör det mer lönsamt att spara och dyrare att låna, vilket dämpar investeringar och konsumtion. Låga eller negativa realräntor uppmuntrar däremot upplåning och konsumtion. Realräntor påverkas av såväl centralbankernas penningpolitik som av förväntningar om framtida inflation och av den så kallade naturliga realräntan (r*), som beskriver ett arbetsfritt jämviktsläge för realräntan i ekonomin.

Begränsningar: Realräntor är inte direkt observerbara och beräknas från olika inflations- och räntemått. Skillnader mellan ex ante och ex post mått samt olika instrument kan vara betydande, särskilt när riskpremier eller likviditetsfaktorer spelar in.