Rasteriseringsstadiet

Rasteriseringsstadiet är den fas i en datorgrafikens rendering pipeline där geometriska primitives, oftast trianglar, omvandlas till fragment – potentiella bildpunkter som kan färgas i nästa steg. Efter att vertexprogrammet har transformerat vertexkoordinaterna och klippningen har genomförts, följer perspective division och viewport-transformering till skärmens koordinater. Rasteriseringen avgör sedan vilka pixlar som täcks av varje triangel och genererar fragment med skärmposition, depth-värde och interpolerade attribut som används av fragmentshadern i nästa skede.

Rasteriseringen baseras på att täckningen av varje triangel avgörs genom kantfunktioner och scanning över skärmen. För att undvika dubbelt räknade pixlar används ofta en top-left-regel för hur kanter inkluderas i skevningar. Modern rasterisering kan också använda multisampling (MSAA) för anti-aliasing, där flera provpunkter per pixel avgör fragmentens täckning och därmed kantutjämning.

Interpellation av attribut mellan triangelns hörn sker främst via barycentriska koordinater. För att bevara form vid stora avstånd används ofta perspektiv-korrigerad interpolation, där varje attribut viktas med 1/w innan återanpassning till världen. De interpolerade värdena inkluderar normalt texturkoordinater, färg och normalt, vilka fragmentshadern använder för beräkningar av färg, textur och ytfördelning.

Output och relation till andra steg: Rasteriseringsstadiet producerar fragment som övergår till fragmentbearbetning, där fragmentskuggning, depth-test och blending avgör det slutliga bildresultatet. Rasterisering är därmed en kritisk kopplingspunkt mellan geometri och färgbehandling i grafikkretsens pipeline.