Radiocarbonkalibrering

Radiocarbonkalibrering är processen att konvertera en uppmätt radiocarbonålder till ett kalenderår genom att använda calibrationskurvor som speglar hur halterna av kol-14 i atmosfären har varierat över tid. Radiocarbon-datering bygger på att kol-14 bildas i atmosfären och inlagras i organiska material, där 14C alstras och minskar med en halveringstid på cirka 5 730 år. Provet mäts vanligtvis med accelerator mass spektrometri (AMS) eller beta-sökning, och resultatet uttrycks som radiocarbon-years BP (Before Present, där Present = 1950).

Eftersom 14C-nivåerna inte varit konstant kan samma radiocarbon-ålder motsvara flera kalenderår. Kalibreringen görs genom att jämföra det uppmätta 14C-värdet med internationellt samordnade kalibreringskurvor som bygger på dendrokronologi, koraler och andra proxydata. De mest använda kurvorna är IntCal-serien för atmosfäriskt 14C (till exempel IntCal20), SHCal-serien för södra hemisphere och Marine20 för marina prover. Genom kalibrering erhålls ett kalenderår eller ett intervall, ofta redovisat med 1σ eller 2σ osäkerhet. Kurvornas wiggles kan ge flera plausibla kalenderintervall för ett givet 14C-värde.

Faktorer som påverkar kalibreringen inkluderar reservoir-effekter i marina prover (ΔR), regional variation och, i modern tid, bomb-åldern som gjorde 14C-nivåerna särskilt föränderliga. Radiocarbonkalibrering är central inom arkeologi, geologi och klimatforskning när det gäller att få korrekta kalenderår och tidsramar.