RFfrekvenser

RF-frekvenser (radiofrekvenser) avser det område av elektromagnetiska spektrumet som används för radiokommunikation och relaterad teknik. De omfattar ungefär 3 kilohertz upp till 300 gigahertz. Inom detta spektrum används olika bandindelningar och regler för tillgång och användning. Denna del av spektrumet omfattar både mycket långvågs- och mycket kortvågsområden, där tekniska lösningar varierar mellan sändare, mottagare, antenner och filtrering.

Frekvens och våglängd är inversa relaterade enligt λ = c / f, där c är ljusets hastighet. Vid 3 kHz är våglängden cirka 100 kilometer, medan vid 300 GHz är den cirka 1 millimeter. Denna relation styr hur radiovågor sprids och hur de kan nå mål, samt vilken typ av antenn och teknik som är lämplig.

Propagationsbeteendet varierar med frekvensen. Låga RF-frekvenser färdas längre som mark- och jonstrålande vågor och kan reflekteras av jonosfären för långdistanskommunikation (HF). Högre frekvenser kräver oftast fri sikt och passerar hinder bättre i vissa riktningar, men drabbas av större dämpning i regn och tät miljö, medan de bär större dataflöden i mobil- och bredbandsapplikationer.

Vanliga tillämpningar inkluderar radio- och TV-sändningar, mobil- och satellitkommunikation, Wi‑Fi, Bluetooth, radar och mätinstrument. RF-teknik används även i sensorer, navigation och medicinsk utrustning.

Reglering och tillgång till RF-spektra styrs globalt av ITU och nationella tillsynsmyndigheter. Vissa band kräver licensiering, medan andra är ok licensierade eller delas mellan användare (exempelvis ISM-banden). Bandindelningar och regler varierar mellan länder och användningsområden.

Teknik och mätning: RF-system består av källor (oscillatorer och syntesatorer), förstärkare, modulatorer, filter och antenner samt mottagare. För dimensionering och prestandautvärdering används utrustning som spektrumanalysatorer och nätverksanalysatorer för att mäta spektrum, impedans och överföringsförmåga.