Pulverbeläggning

Pulverbeläggning, eller pulvercoatning, är en beläggningsteknik där torrt pulver bestående av färgpigment och hartser appliceras elektrostatiskt på en yta och därefter härdas genom uppvärmning för att bilda en slitstark film.

Processen omfattar förbehandling (rengöring och avfettning samt ofta fosfatering eller konverteringsbehandling), applicering (elektrostatisk sprutning med corona- eller tribocharging), samt härdning i ugn och nedkylning. Översprut recirkuleras och återvinns för att minska avfall och spara material.

Materialen består främst av thermosetter som epoxy, polyester, epoxy-polyester hybrider samt ibland polyuretaner. Fluorpolymerer som PVDF används för extra väder- och kemikaliebeständighet i arkitektur. Tjocklekarna ligger vanligtvis mellan cirka 30 och 120 mikrometer, beroende på krav och användningsområde.

Fördelar inkluderar god korrosions- och kemikalieresistens, hög färg- och glansretention samt jämn täckning. Processen är även miljömässigt fördelaktig eftersom pulveret inte innehåller lösningsmedel och översprut kan återvinnas för att minska avfall och spara resurser. Begränsningar inkluderar behov av uppvärmd ugn och lämpliga underlag som klarar hög temperatur, samt att tekniken främst används på metallunderlag. Kostnader för utrustning och färgformuleringar samt risker för färgåtergivning och tjockleksvariationer finns.

Användningsområden omfattar bil- och fordonsdelar, hushållsapparater, arkitektonisk aluminium, maskindelar samt möbler och inomhus-/utomhusprodukter.