Pulsgeneratoren

Pulsgeneratoren är en elektronisk enhet som genererar elektriska pulser med kontrollerade egenskaper såsom amplitud, pulsbredd och upprepningsfrekvens. Den används som tidsbas i testning av elektronik, stimulering inom medicinska och forskningssammanhang samt för mät- och instrumenteringsuppgifter.

Grundtyper inkluderar monostabila pulsgeneratorer (one-shot) som producerar en enskild puls vid trigger, astabila eller fritt gångande oscillatorer som ger en kontinuerlig ström av pulser samt programmerbara pulsgeneratorer som låter användaren ställa in pulsbredd, mellanrum och amplitud. Kommersiella enheter varierar från enkla laboratorieenheter till modulära system som erbjuder flera kanaler, snabba uppgångstider och höga upprepningsfrekvenser.

Viktiga specifikationer är utgångs amplitud, pulsbredd (min och max), pulsens repetitionsfrekvens, jitter, uppgångs- och falltider samt stabilitet över temperaturförändringar och spänningsvariationer. Vissa generatorer erbjuder justerbar fördröjning, puls-skip och burst-lägen samt olika utgångsformat (TTL, ECL, differential eller högspänningsutgång för pulspåverkande tillämpningar).

Typiska tillämpningar inkluderar testning och kalibrering av elektroniska kretsar, styrning av switchar och modulatorer i experiment, stimulering inom medicinsk forskning och terapi samt kalibrering av instrumentutrustning.

Internt används ofta en tidskrets, till exempel en kristalloscillator eller en programmerbar räknare, tillsammans med en pulsformande etapp för att forma utgången. Utgångssteg kan vara transistorbaserade eller baserade på snabba MMIC-enheter. Trigger-ingångar kan synkronisera pulser till externa händelser; många enheter erbjuder både frontpanelkontroller och fjärrgränssnitt (TTL, USB, Ethernet).