Proteingrödor

Proteingrödor är jordbruksgrödor som huvudsakligen odlas för sitt höga proteininnehåll och används i livsmedel, foder eller industriella produkter. De inkluderar främst baljväxter som ärtor (Pisum sativum), bönor (Phaseolus vulgaris), kikärtor (Cicer arietinum) och lupin (Lupinus spp.), samt sojabönor (Glycine max) i större skala. I Norden är ärtor och lupin bland de viktigaste proteingröderna för foder och livsmedelsändamål.

Proteingrödors roll i jordbruket är betydande genom kvävefixering i symbios med jordbakterier, vilket ofta minskar behovet av syntetiskt kväve och förbättrar markens bördighet när de ingår i växtföljder. De bidrar därmed till klimatnyttan och diversifiering av markanvändningen.

Användning och bearbetning varierar: för mänsklig kost används ofta mjöl, proteinpulver, färdigmat eller texturerat växtprotein, medan foderindustrin använder proteinkällor i form av helkorn, mjöl och proteinkoncentrat. Vanliga bearbetningssteg inkluderar torkning, krossning, skalning och framställning av proteinkoncentrat eller isolat.

Utmaningar inkluderar variabla skördar, konkurrens om mark och prissättning samt biokemiska hinder som antinutritiva faktorer och allergier som kräver särskild hantering genom behandling eller matlagning. Det finns också intresse av att öka inhemsk produktion av proteingrödor i EU som del av livsmedelsstrategier och minskat importberoende.

Policy och forskning fokuserar på förbättrad avkastning och proteininnehåll genom växtförädling, utveckling av effektiva odlingssystem och stöd till odling av proteingrödor inom CAP och nationella program.