Platsmarkörer

Platsmarkörer är marker eller datapunkter som används för att ange en specifik plats i geografiskt utrymme. De kan vara fysiska föremål i terrängen eller digitala referenser i ett geografiskt informationssystem (GIS). Syftet är att tillhandahålla ett reproducerbart referensläge för kartläggning, bygg- och anläggningsarbete, arkeologi och navigation. Genom att ange exakt var en observation eller ett konstruktionssteg ska utföras underlättas uppföljning, uppmätning och samordning mellan olika yrkesgrupper.

Fysiska platsmarkörer inkluderar stolpar, metallankare, skruvade säkerhetsplattor, betongmonument och målade eller reflexmärkta markeringar på marken. Dessa kan vara permanenta eller temporära och ofta dokumenteras med koordinater och visuell beskrivning. Digitala platsmarkörer är datapunkter i GIS, GNSS-instrument, BIM-modeller eller andra datasystem där varje markör har ett unikt användar-ID och associerad geometri (koordinater, höjd). Vanliga begrepp är geodetiska kontrollpunkter, bestämda referenspunkter och kopplingspunkter, som utgör en referensram för vidare mätning.

Användningen följer ofta en arbetsflöde där platser fastställs enligt en plan, mätningar utförs med instrument som totalstation eller GNSS, och data dokumenteras med metadata som datum, syfte, datum och övriga kvalitetsuppgifter. Underhåll är viktigt: permanenta markörer skyddas och uppdateras vid förändringar, medan tillfälliga markörer tas bort och arkiveras med anteckningar. Placering och dokumentation följer ofta överenskomna standarder och databasscheman för att säkerställa spårbarhet och interoperabilitet mellan projekt och olika system.