Plasmaströme

Plasmaströme är strömmar av joniserad gas där elektroner och positiva joner rör sig tillsammans och bildar ett ledande medium. Plasman kännetecknas av hög elektrisk ledningsförmåga och närvaro av magnetiska fält, vilket gör att strömmarna uppträder som ett kollektivt system som ofta beskrivs med magnetohydrodynamik (MHD). Strömmarnas hastighet och densitet varierar kraftigt mellan olika miljöer, från kontrollerade laboratorieförhållanden till energirika processer i rymden.

Plasmaströmmar uppstår när gas joniseras av värme, strålning eller elektriska urladdningar så att atomer förlorar elektroner. De fria elektronerna och jonerna kan sedan röra sig genom plasman och överföra energi via elektromagnetiska krafter. Strömmen kan styras av yttre elektriska fält och av tryckskillnader, och kan utveckla vågor och instabiliteter som påverkar flödet.

Förekomster och användning: Naturligt förekommer plasmaströmmar i solvinden och i jets från aktiva galaxer eller unga stjärnor, samt i planetariska ionosfärer och auroror. Inom teknik och industri används plasmaströmmar i forskning samt i magnetiskt kontrollerad fusion (tokamak och stellarator), plasmabehandling och ytbeläggningar. De används också i olika former av plasmaframdrivning i rymdforskning och utveckling.