PlasmaMembran

Plasmamembran, även kallat cellmembranet, är den tunna hinna som avgränsar cellen och reglerar vad som når in och ut ur den. Den består främst av en dubbellager lipidbilayer med fosfolipider som är amfipatiska, vilket skapar en hydrofil yttre och en hydrofob inre yta. Denna semipermeabla barriär tillåter små, oladdade molekyler att diffundera medan större eller polära ämnen kräver transportproteiner.

Proteiner i membranet är antingen integrala eller perifera och deltar i transport, jonkanaler, receptorer för signaltransduktion, enzymaktiviteter och cellkommunikation. Kolhydrater fästa vid lipider eller proteiner bildar glykolipider och glykoproteiner som utgör cellens glykolax och bidrar till igenkänning och adhesion mellan celler.

Enligt fluid mosaic-modellen är plasmamembranet ett dynamiskt struktur där lipider och proteiner rör sig lateral och roterar inom membranet. Fluiditeten påverkas av temperatur, lipidernas sammansättning och kolesterolinnehåll i eukaryota celler, vilket påverkar membranets flexibilitet och funktion.

Membranets viktigaste uppgifter är att skydda cellens inre miljö, reglera upptag och utsläpp av ämnen, upprätthålla elektroly-gradienter (till exempel via ATP-beroende pumpar), och att delta i signaltransduktion samt cellkommunikation och adhesion. Endocytos och exocytos är centrala processer som flyttar material över membranet.

Plasmamembranet finns hos alla celler, men dess sammansättning varierar mellan organismgrupper. Hos prokaryoter kallas den ofta cytoplasmamembran och kan bära olika transport- och energirelaterade strukturer.

---