Peroksider

Peroksider är kemiska föreningar som innehåller peroxidgruppen O−O, en länk mellan två delar av molekylen som gör dem särskilt reaktiva som oxidationsmedel. De kan förekomma som oorganiska eller organiska föreningar. Exempel på oorganiska peroxider är väteperoxid (H2O2), natriumperoxid (Na2O2) och kalciumperoxid (CaO2). Bland organiska peroxider återfinns bensoylperoxid och tert-butylperoxid.

Kategorier och exempel: Oorganiska peroxider innefattar forbindelser där syreatomerna bildar O−O-länkningen inom ett oorganiskt system, medan organiska peroxider har två alkyl- eller arylgrupper kopplade över O−O-bindningen (R−O−O−R′). Organiska peroxider används ofta som polymerisationsinitiatorer eller härdare, medan oorganiska peroxider används i blekning, desinfektion och vissa kemiska synteser.

Egenskaper och risker: Peroxider är generellt starkt oxidationsmedel och kan vara mycket reaktiva. De kan vara stabila vid låga temperaturer men bryts ned när de upphettas, utsätts för stöt eller kontakt med vissa metaller, ibland mycket våldsamt. Organiska peroxider kan vara särskilt instabila och utgör risk för brand eller explosion i koncentrerad form eller vid felaktig hantering. Därför regleras deras produktion, lagring och användning noggrant.

Användningar och hantering: Väteperoxid används som blekmedel och desinfektionsmedel; organiska peroxider används som initiatorer i polymerisation och som tillägg i olika plast- och gummiindustriprocesser. Hantering och lagring kräver särskilda försiktighetsåtgärder, skyddsutrustning och följsamma säkerhetsdatablad samt lokala föreskrifter.