Pacemakerakkumulatormodellen

Pacemakerakkumulatormodellen är en teoretisk modell som beskriver hur batteriet i en pacemaker laddas och urladdas över tid samt hur energiförbrukningen påverkar batteriets livslängd. Den används inom biomedicinsk teknik och klinisk elektrofysiologi för att uppskatta återstående batteritid, planera batteribyten och stödja utveckling och test av pacemakers.

Modellen omfattar vanligtvis parametrar som batterikapacitet, laddningsnivå (state of charge, SoC) och energiförbrukning per puls, samt driftslägen som stimulering, sensing och telemetri. Energiförbrukningen varierar med patientens aktivitet, pacemakerläge och pacingfrekvens. En enkel uppskattning av återstående livslängd är batterikapacitet delat med den genomsnittliga effektförbrukningen; mer detaljerade modeller inkluderar temperatur, åldringsfaktorer och variation i energiförbrukning över tid.

Användningar inkluderar planering av kliniskt underhåll, fjärrövervakning av batteristatus i nätverk och stöd för forskning och utveckling av energihantering i pacemakers. Modellen hjälper också till vid designval och prestandautvärdering under laboratorietester och kliniska studier.

Begränsningar: modellens förenklingar och individuell patientvariation gör att uppskattningar alltid är osäkra. Datafel i telemetri, variationer i aktivitet samt odefinierade förändringar i miljö och batteriets åldringsprocess kan påverka precisionen. Pacemakerakkumulatormodellen används främst för grova prognoser och planering snarare än för exakt förutsägelse.

Se även: pacemaker, batteri (teknik), energihantering i medicinsk utrustning, batterilivslängd.