PDL1hämmarna

PD-L1-hämmarna är en klass av cancerimmunterapier som blockerar PD-L1:s interaktion med PD-1 på T-cellerna. Genom att hindra PD-L1 från att binda PD-1 återaktiveras T-cellernas förmåga att känna igen och bekämpa tumören. Behandlingen består av monoklonala antikroppar som ges som infusioner och används antingen som ensam behandling eller i kombination med kemoterapi, strålbehandling eller andra immunterapier, beroende på cancerform och behandlingslinje.

Exempel på PD-L1-hämmare är atezolizumab, durvalumab och avelumab. De har godkännats för flera tumörtyper där PD-L1 ofta är uttryckt, särskilt i icke-småcellig lungcancer (NSCLC) samt urotheliala tumörer och njurcellscancer, och i vissa hudtumörer som Merkel cell carcinoma. Behandlingen används i olika scenarier beroende på lokala riktlinjer.

Biomarkörer används för att vägleda beslut i vissa cancerformer, men PD-L1-uttryck är inte en entydig prediktor. PD-L1-status kompletteras ofta med annan diagnostik, och forskningen undersöker även andra biomarkörer såsom tumörmutationsbelastning.

Biverkningar är vanligtvis immunsystemrelaterade och kan inkludera inflammation i tarmen (kolit), lungorna (pneumonit), levern (hepatit), endokrina störningar och hudreaktioner samt trötthet. Hantering kräver noggrann övervakning och ibland kortison eller annan immunmodulerande behandling. Behandlingen kan också orsaka infektioner eller förvärra befintliga autoimmuna tillstånd.

Behandlingsvalet beror på cancer typ, PD-L1-status och patientens övergripande hälsa. Trots framsteg svarar inte alla patienter, och tillgång samt kostnad varierar mellan vårdgivare.