Oxidationsmedel

Oxidationsmedel, eller oxidants, är ämnen som i en kemisk reaktion tar upp elektroner från andra ämnen och därigenom orsakar oxidation av det ämne som ger ifrån sig elektroner. De reduceras själva i processen, medan de som oxideras får ökad oxideringstillstånd. Kraften hos ett oxidationsmedel sammanfattas ofta med dess standard reduktionspotential; högre potential innebär generellt starkare oxidationsmedel.

I praktiken varierar oxideringens mekanismer, alltifrån två - elektroners överföring till bildandet av fria radikaler. Vissa oxidationsmedel fungerar genom att avlägsna protoner och bilda reaktiva mellanprodukter, andra genom direkt elektronupptagning. Valet av oxidationsmedel påverkas av lösningsmedel, pH och närvaro av andra ämnen, eftersom dessa faktorer kan påverka reaktionshastighet och produkter.

Vanliga oxidationsmedel som används i industri och laboratorier inkluderar syrgas (O2), klor (Cl2) och hypoklora föreningar såsom natriumhypoklorit (NaOCl), väteperoxid (H2O2), kaliumpermanganat (KMnO4) samt ozon (O3). Dessa ämnen används inom områden som blekning av trä, textilier och pappersmassa, desinfektion och vattenbehandling samt i organisk syntes och polymerisation där radikalisk initiering är relevant.

Säkerhet och hantering är viktigt eftersom starka oxidationsmedel kan vara mycket reaktiva med brännbara eller reducerande ämnen och kan orsaka frätande skador eller bränder. Förvaringskrav och kompatibilitet bör följas enligt riktlinjer och säkerhetsdatablad.