Ordstammarna

Ordstammarna är den del av ett ord som finns kvar när man tar bort böjningsändelser och andra affix. I svensk grammatik används ordstammarna som basen för att bilda olika böjningsformer och avledningar, samt som utgångspunkt i lexikografi och språkundervisning. Oftast sammanfaller ordstammen med ordets grundform eller lemmas, men det kan förekomma variationer när ljudförändringar uppstår i olika böjningsklasser eller derivationsmönster.

I praktiken innebär det att man försöker hitta en gemensam stam som knyter ihop ord i samma ordfamilj. Denna stam används som utgångspunkt för att skapa nya ord eller former, som till exempel plural, tempus, komparativ eller avledningar med prefix och suffix. Hur man bestämmer stammen kan variera beroende på ordklass och språklig tradition, och vissa ord uppvisar oregelbundenheter där vokalväxling eller konsonantförändringar påverkar stammen mellan olika former.

Ordstammarna är viktiga inom flera områden: språkundervisning där elever lär sig ordfamiljer, lexikografi där ordens relationer kartläggs, och datorlingvistik där stemming och ordklassifiering bygger på stamdata. I svenska sammanhang används begreppet även när man analyserar hur ordbildning fungerar över tid och hur nya ord skapas av befintliga stammar.

Relaterade begrepp inkluderar rot och stam i olika lingvistiska modeller, samt lemma och ordklass. Att känna igen ordstammen underlättar förståelsen av svenska ords struktur och betydelsens koppling till olika böjningsformer.