ordstammen

Ordstammen, eller stam, är inom språkvetenskapen den del av ett ord som behålls när man tar bort dess böjnings- eller derivationssuffix. Den fungerar som basen för bildning av olika grammatiska former och avledningar, och den kan vara identisk med ordets grundlemma eller visa variationer i ordets olika former.

I svenskan används ordstammen för att analysera hur ord böjs och hur nya ord bildas. I vissa ord är ordstammen helt konstant under olika böjningsformer, medan andra ord uppvisar stamväxling eller vokaländringar (ablaut) när man går mellan tempus, pluralformer eller komparativ. Räffs konsekventa stamdelar kan hjälpas av avledning, där nya ord bildas med prefixes eller suffix som ansluter till stammen.

Exempel kan illustrera skillnaden mellan invarians och förändring. Ordet hund har ordstammen hund-, och bildningen av pluralet hundar följer genom tillägg av suffixet -ar. Ordet bok används genom ordstammen bok-, vilket används både i pluralformen böcker och i bestämd form boken, ibland med vokaländring i plural utan att själva stammen förändras i skrivningen. Dessa exempel visar hur ordstammen fungerar som kärnan i ordets mångfald av former.

I praktiken används ordstammen i ordböcker, språkteknologi och språkundervisning för att beskriva och modellera hur ord kan böjas och hur nya ord härleds. Att identifiera ordstammen underlättar lexikonbyggnad, morfologisk analys och semantisk forskning. Se även stam, morfem, böjning och avledning.

---