Optotypetabeller

Optotypetabeller är diagram som används inom ögonvård för att mäta visuell skärpa. En optotyp består oftast av bokstäver eller symboler som visas i grupper med minskande storlek på ett bestämt avstånd. Genom att avgöra vilken minsta optik som uppfattas kan vårdgivaren klassificera patientens synskärpa.

Historik och standardisering: Den mest kända typen är Snellen-tabell, som utvecklades på 1800-talet. Moderna standarder inkluderar logMAR-baserade tabeller som används i forskning och klinik, till exempel ETDRS-tabeller. För barn finns varianter som Lea-symboler och tumblinga E, vilka är anpassade efter barns läsförmåga och färdigheter.

Användning: Patienten befinner sig vid det föreskrivna avståndet och läser upp de största symbolerna de kan uppfatta. Resultatet rapporteras ofta som ett skärpevärde, till exempel 6/6 (eller 20/20) eller som ett logMAR-värde. Man bedömer vanligtvis hög kontrast och kan även få information om hur skärpan ändras vid olika avstånd eller belysning.

Design och standardisering: Optotyptabeller bör ha hög kontrast (nästan svart mot vitt), konsekvent belysning och en noggrant definierad storleksminskning mellan raderna. Avståndet ska vara klart och reproducerbart, och många moderna tabeller används digitalt för bättre jämförbarhet över tid.

Begränsningar och användning: Visuell skärpa mäts i hög kontrast och avspeglar bara en del av synfunktionen. Den ger ingen direkt information om färgseende, perimetri eller mörkerseende. Användningen varierar mellan kliniker och kan kompletteras med andra synundersökningar.